Väckarklockan ringde men den tystnade snabbt utan att jag tryckt av den. 
"Goodmorning" sa en sammetslen röst. Jag öppnade ögonen och såg ett fantastiskt ansikte. Han böjde sig ner och gav mig en kyss. Han lade sig bredvid mig och tog min hand.
"It feels like it was years ago we lay like this" sa han och titta på mig med de gröna ögonen.
"Yeah, hundred years" sa jag och satte mig upp. Jag drog fram mobilen och gick in på twitter.

"Oh, my god!" sa jag med en förvånad blick.

What it is?" svarade Harry fort med en orolig röst.

"I have 400 000 followers on twitter. How?"

"Directioners are best to find out things"

"But it hasn't go over one day"

"I know, it's amazing. And now are you famous"

"No, i'm not!" sa jag och kasta en kudde i ansiktet på honom.

"Time to get up" sa Liam och stack in huvudet. "It's breakfast"

"We're coming" svarade Harry och puttade ner mig på golvet. Liam flinade lite innan han gick ut.

Vi bestämde oss för att Harry skulle köra mig till skolan. Jag gillade inte idén men det gjorde alla andra. De tyckte att det var riskabelt att låta mig åka själv. I fall jag skulle träffa på någon galen Directioner. Efter frukosten gick vi och satte oss i bilen.
"Friday, something special today?" frågade jag Harry, medan han startade motorn och börja köra. 
"Yes, it's award in Gothenburg. I'll pick up you after school" svarar han.
"Okay" sa jag. 
"I hope you're ready for this" jag log bara som svar. Resten av resan satt vi bara tysta och han satt och pilla med mina fingrar medan jag titta ut genom fönstret.

"So..." sa jag och stanna.

"Right here, after school. Okay?" sa han och tog mina händer. Jag nickade och gav honom en snabb kyss.

"Love You"

"Love you more" sa han och släppte mina händer. Han gav mig en snabb kram och sen vände han sig om och satte sig i bilen. Han vinkade glatt när hon åkte iväg.

Folk stirrade när jag gick genom korridoren. Folk hade stirrat hela dan. Vissa hade frågat rätt ut. Det var bättre än att de stirrade. Mina kompisar var förstås chockade men de förstod väldigt snabbt. Just nu så känns det väldigt bra att ha förstående kompisar.

"Jag kan inte fatta det" sa Lina och titta på mig med samma chockade blick som i morse. Jag skarattade lite och hon knuffade mig i sidan.

"Inte jag heller" sa jag och tog upp min mobil.

"Olala, meddelande från Harry" En stor folksamling samlades runt oss. Lina och jag läste tyst med spända blickar.

Hi,

Liam is on the hospital.He has problem with the kidney. We don't no anything yet. But they say that he will be okay. We're on the hospital with him.

Love you

Harry  

Jag hann bara ge Lina en blick innan jag knödde ner jackan i väskan. folk flyttade på sig när jag sprang i korridoren. Ute var det kallt. Vinden var stark och det sved i mina ögon.

Det tog minst tio minuter att komma till sjukhuset. Jag kom flåsande fram till sjukhuset. Det hade rdan samlats flera fans utanför och det stod två vakter framför ingången. Jag knödde mig genom folksamlingenkände och vakterna släppte in mig. Jag gick fram till disken och frågade:

"Liam Payne?" Hon letade i sin dator framför sig och höjde sedan huvudet så att det ljusa håret svängde.

"Du får inte träffa honom just nu. Men om du följer den här korridoren så kommer du till ett väntrum" svarade den unga kvinnan med en ljus röst.

"Tack" sa jag bara och följde instruktionerna som kvinnan gav mig. Och precis som hon sa så kom jag fram till väntrummet. Killarna satt i soffan med tårar i ögonen.

En rolig del för mig att skriva. Hoppas att den är lika rolig att läsa. Vad tror ni kommer att hända med Liam nu?