Hej, har precis startat en blogg om 1D.

www.onedirectionupdate.bloggplatsen.se

Säg gärna till om du är nyfiken på att göra en header  

Louis perspektiv:

Är tyvärr sjuk så jag kan tyvärr inte uppdatera. Men självklart uppdaterar jag när jag blir frisk:-)

Sofie's rum

Köket

Matplatsen

Vardagsrummet

Gården

Jag kommer nu att lägga upp ett inlägg med bilder från novellen. Detta för att ni ska veta vad ni läser om. Vill ni att jag ska lägga upp bilder vid varje inlägg?

Loui's perspektiv:

"She has been away a long time now" sa Zayn och titta på mig med rödsprängda ögon.

"Yeah, I go and look after her" svara jag och släppte Niall's svettiga hand. Jag följde den tomma korridoren. På avstånd hörde jag tjejer som lät vettskrämda. Jag gick fortare och runt ett hörn. Fem tjejer stod i en rund ring och jag knödde mig fram medan tjejerna klängde på mig. Mitt på golvet låg Sofie, jag slängde mig på golvet. Lyssna på henne. Hon andades. Jag puttade hårdare på tjejerna som hängde på mig. Det kom bara fler och fler.

"STOP" skrek jag men de lyssnade inte. Jag lade upp Sofie's huvud på mitt knä och täckte det med mina händer för att hon inte skulle skadas. Nu fick man bara hoppas på att någon kommer. Helt plötsligt hörde jag de andra killarna komma. De drog och slet i tjejerna som hängde över mig. Niall kom fram medan Harry och Zayn försökte hålla bort tjejerna. Jag ställde mig upp och stöttade mig mot Niall's axel. Jag fattar inte hur man kan lämna en hel våning utan personal på ett sjukhus bara för att det är lunch. Jag bar upp Sofie och försökte komma förbi tjejerna och htta en läkare. Hennes ansikte var kritvitt och hennes puls var långsamm. Hon tog få och långa andetag. Jag gick genom korridoren och hittade en läkare. Han ringde någon och det tog inte lång tid innan det kom tre springandemot oss. De kom körande på en säng och en av de hade med sig en stor väska med mediciner. De tog henne ifrån mig och lade henne på sängen. De gav henne syrmask och körde iväg med sängen genom korridoren och jag blev ensam kvar. Jag försökte samla mig och fatta vad som hade hänt. Niall, Harry och Zayn kom springande mot mig.

"What happened? frågade Zayn flåsande med en orolig röst.

"I don't know" svarade jag. Killarna förstod att jag var chockad och vi gick genom korridoren bort mot soffan. Harry såg vettskräm ut och jag tog hans hand.

Sofie's perspektiv:

Deras händer pressades hårt mot varandra. De märkte inte när jag kom. Jag gick försiktigt fram och satte mig på knä framför dem. De tittade upp när jag satte mig. Jag tittade de i ögonen och sa:

"He'll be okay" Zayn brast ut i gråt. Jag la en hand på hans ben. "Have you called Danielle?"

"No" svarade Harry "Can you do it?"

"Of course" sa jag och och kysste Harry på pannan. Jag gick en bit bort från killarna för jag förstod att de bara behövde varandra. Jag gick runt ett hörn i den smala korridoren. På avstånd hördes pipande apparater. De vita väggarna och den sjukhusliga lukten gjorde den tomma korridoren till en ganska obehaglig. Jag luta mig mot den kalla väggen. Tog upp mobilen och slog in Danielles nummer. Det gick bara ut två signaler innan hon svarade.

"Hi, it's me Sofie" sa jag

"Hi" svarade Danielle med en uppspelt röst

"It's something I need to tell you"

"What is it?" Jag hörde oron i hennes röst.

"Liam is on the hospital"

"What? Is he okay?" Hon är alltid orolig för att det ska hända något med Liam när inte hon är närheten.

"We don't no" sa jag med n tyst röst som nästan inte hördes.

"I'm coming. I'll take a plane"

"Okay" sa jag och la på. Jag visste att det inte var någon idé att säga emot henne. Jag sjönk ner på golvet med ansiktet i händerna. Tårarna satt i ögonen och jag lät de komma. På avstånd hörde jag några tjejer komma springande. Fotstegen kom närmare och jag tittade upp. Där stod sju tjejer och titta på mig med stora ögon.

"Är han död?"

"Kan jag få din autograf?"

"Är de andra här"

"Jag älskar din kille så jävla mycket!" Tjejernas ord snurrade i mitt huvud. Helt plötsligt började omgivingen också snurra och det blev svart...

Jag vet att det är mycket från Sofie's perspektiv men nästa är Louis. Om jag ska erkänna så blev faktiskt detta en ganska kort del men det kommer en imorgon kl: 09:00!

Väckarklockan ringde men den tystnade snabbt utan att jag tryckt av den. 
"Goodmorning" sa en sammetslen röst. Jag öppnade ögonen och såg ett fantastiskt ansikte. Han böjde sig ner och gav mig en kyss. Han lade sig bredvid mig och tog min hand.
"It feels like it was years ago we lay like this" sa han och titta på mig med de gröna ögonen.
"Yeah, hundred years" sa jag och satte mig upp. Jag drog fram mobilen och gick in på twitter.

"Oh, my god!" sa jag med en förvånad blick.

What it is?" svarade Harry fort med en orolig röst.

"I have 400 000 followers on twitter. How?"

"Directioners are best to find out things"

"But it hasn't go over one day"

"I know, it's amazing. And now are you famous"

"No, i'm not!" sa jag och kasta en kudde i ansiktet på honom.

"Time to get up" sa Liam och stack in huvudet. "It's breakfast"

"We're coming" svarade Harry och puttade ner mig på golvet. Liam flinade lite innan han gick ut.

Vi bestämde oss för att Harry skulle köra mig till skolan. Jag gillade inte idén men det gjorde alla andra. De tyckte att det var riskabelt att låta mig åka själv. I fall jag skulle träffa på någon galen Directioner. Efter frukosten gick vi och satte oss i bilen.
"Friday, something special today?" frågade jag Harry, medan han startade motorn och börja köra. 
"Yes, it's award in Gothenburg. I'll pick up you after school" svarar han.
"Okay" sa jag. 
"I hope you're ready for this" jag log bara som svar. Resten av resan satt vi bara tysta och han satt och pilla med mina fingrar medan jag titta ut genom fönstret.

"So..." sa jag och stanna.

"Right here, after school. Okay?" sa han och tog mina händer. Jag nickade och gav honom en snabb kyss.

"Love You"

"Love you more" sa han och släppte mina händer. Han gav mig en snabb kram och sen vände han sig om och satte sig i bilen. Han vinkade glatt när hon åkte iväg.

Folk stirrade när jag gick genom korridoren. Folk hade stirrat hela dan. Vissa hade frågat rätt ut. Det var bättre än att de stirrade. Mina kompisar var förstås chockade men de förstod väldigt snabbt. Just nu så känns det väldigt bra att ha förstående kompisar.

"Jag kan inte fatta det" sa Lina och titta på mig med samma chockade blick som i morse. Jag skarattade lite och hon knuffade mig i sidan.

"Inte jag heller" sa jag och tog upp min mobil.

"Olala, meddelande från Harry" En stor folksamling samlades runt oss. Lina och jag läste tyst med spända blickar.

Hi,

Liam is on the hospital.He has problem with the kidney. We don't no anything yet. But they say that he will be okay. We're on the hospital with him.

Love you

Harry  

Jag hann bara ge Lina en blick innan jag knödde ner jackan i väskan. folk flyttade på sig när jag sprang i korridoren. Ute var det kallt. Vinden var stark och det sved i mina ögon.

Det tog minst tio minuter att komma till sjukhuset. Jag kom flåsande fram till sjukhuset. Det hade rdan samlats flera fans utanför och det stod två vakter framför ingången. Jag knödde mig genom folksamlingenkände och vakterna släppte in mig. Jag gick fram till disken och frågade:

"Liam Payne?" Hon letade i sin dator framför sig och höjde sedan huvudet så att det ljusa håret svängde.

"Du får inte träffa honom just nu. Men om du följer den här korridoren så kommer du till ett väntrum" svarade den unga kvinnan med en ljus röst.

"Tack" sa jag bara och följde instruktionerna som kvinnan gav mig. Och precis som hon sa så kom jag fram till väntrummet. Killarna satt i soffan med tårar i ögonen.

En rolig del för mig att skriva. Hoppas att den är lika rolig att läsa. Vad tror ni kommer att hända med Liam nu?