Zayn startade bilen och körde ut från parkeringen på sjukhuset. Sofie satt och titta ut genom fönstret, fortfarande chockad efter vad som hade hänt. Doktorn sa att hon bara var stressad och behövde vila. Jag tog hennes hand och hon vände huvudet mot mig.

"I were so worried about" sa jag och titta in i hennes rädda blå ögon.

"Me to" sa hon tog min hand lite hårdare.

"You need a security guard" sa jag och log.

"Yeay, I think that to" svarade hon och Zayn fnissade till.

"When are Harry coming home?" frågade hon lade håretbakom örat med sin fria hand.

"At eight I think, and Niall are going to sleep on the hospital" svarade jag och släppte hennes hand.

"Okay" sa hon och vände sig mot  fönstret igen.

 

Efter tio minuter parkerade Zayn bilen på gårdsplanen. Sofie hade somnat och klockan var ändå bara halv sju. Jag bar försiktigt upp henne till sängen och bäddade ner henne. Jag stängde dörren efter mig och gick ner till de andra som satt och titta på TV. Jag satte mig i soffan mellan mamma och Zayn. Pappa satt i fåtöljen på vänster sida av soffan. Jag konstaterade snabbt att Jacob inte var hemma.

"Where is Jacob" frågade jag och vände mig mot mamma.

"He is on a party with his friend" svarde hon och vände blicken mot TV igen. När klockan var halv nio så kom Harry, han var så trött att han gick och lade sig på direkten. Vi började också att bli trötta. Vi bestämde att Zayn skulle sova inne hos mig eftersom att Niall och Liam inte var hemma. Vi kom inte i säng förrän vid halv tolv för det kom en jätte bra film klockan nio.

 

 

Jag smög upp ur sängen för att inte väcka Liam som låg på min andra sida. Jag smög ner för trapporna och in i köket. Klockan stod på 07:39. Jag tog fram datorn och ställde den på bordet. Loggade in på twitter och läste alla tweets från fans.

We love you

Follow me

You are my life

You light up my world

Jag retweetade några tweets och sen följde jag sju personer. Sen såg jag alla tweets till Liam. Jag läste sakta igenom alla och retweetade de som berörde mig mest. När jag läst sista stängde jag ner dator och märkte att jag grät. Mobilen vibrerade bredvid mig. Eleanor, stod det på skärmen.

"Hi" svarade jag och försökte dölja gråten som satt i halsen.

"Hi" svarade hon med en sökande röst. " You're crying. I know that. I saw that you have retweeted tweets about Liam" Nu forsade tårarna längst kinderna och jag försökte dölja de hastiga andhämtningarna. Eleanor pratade lugnande med mig och när jag hade samlat mig hyfsat bytte hon ämne.

"I and Perrie take a plane with Danielle today. We are coming around four. Okay?" sa hon med fortfarande en mjuk röst.

"Perfect" fick jag fram.

"I love you Louis"

"I love you to" sa jag och la på.

Niall hade stannat på sjukhuset över natten och jag skulle avlösa honom vid nio. Jag tog en snabb dusch innan jag satte på mig en blå t-shirt och ett par röda byxor. På utvägen svängde jag förbi köket och hittade ett äpple. Väl ute vid bilen märkte jag att jag börja få lite bråttom. Jag körde ut från grusvägen och ut på stora vägen. Efter femton minuter parkerade jag utanför sjukhuset.